Ikväll somnade Molly kl.22 Wow! Trodde jag. Tjugo minuter senare var hon pigg som en lärka och babblade utan dess like. Pust. Nu tre timmar senare håller hon precis på att somna igen. Dock på egen hand i sin säng! *tummen upp*

Även om kvällarna är fortsatt sena känns det ändå som att vi är på rätt väg och jag börjar kunna skönja lite rutiner vilket verkligen underlättar. Det blir lite lättare att planera dagarna och hitta på saker med de stora barnen när jag vet ungefär hur och när hon sover.

Jag har för övrigt tittat på två Wallanderfilmer i rad i väntan på att Molly skulle somna. Hörde en dov smäll när jag hade lagt mig här i sängen och tittade ut genom gardinen. Såg inget. Men inbillar mig nu att någon såg mig och tror att jag såg något och därför står med en pistol på gatan och vill ta död på vittnet. Alltså mig. Typ. Resonerar dock som så att när jag ligger i sängen så kan jag inte bli träffad eftersom den vinkeln är omöjlig (har sovrummet på plan 2). Vågar dock inte kika ut mellan gardinerna igen för att bevisa för mig själv att ingen är där.

För övrigt, nummer två, så har jag en ovana att vända bort ansiktet från brevlådan när jag öppnar den. Brevlådor kan explodera. Jag såg det på en film när jag var liten.

Och när vi ändå är inne på mina rädslor så är jag extremt rädd för personer som gömmer sig bakom masker. Tack "Juryn- A time to kill " för det. Och för den som får några idéer nu så kan jag lova att något hemskt kommer att hända er om ni dyker upp utanför mitt fönster med en mask. Det kan bli så illa att jag blockerar er på FB! Ja, det är nog det hemskaste som jag kan komma på.

Efter ytterligare en dov smäll och lite resonerande med mig själv har jag nu kommit fram till att det är kylan som är boven. Det kunde smälla som bara den i trädäcket i vårt gamla hus när temperaturen sjönk. Och nu är det kallt och det finns ett och annat trädäck här på området.

Bra. Nu har jag åter hopp om livet. Nattinatti