Klockan är halvett och Molly har precis somnat. Äntligen. Själv är jag trött, men inte fullt lika slut som igår kväll. Då hade jag varit uppe till tre natten dessförinnan för att Isac hade ont i örat, spelat 90 min bandymatch på eftermiddagen och burit skrikande bebis på kvällen lika länge som matchen var lång.

Idag har Molly haft en betydligt bättre kväll. Det är som att jag ibland måste tänka lite "back to basic". Mat och vila, men framför allt närhet och uppmärksamhet. Inse att jag helt enkelt inte kan göra så mycket annat när hon är vaken utan att jag behöver vara här och nu med henne. Likt Lovis i samma ålder är det inte många minuter som hon är nöjd på egen hand vilket är frustrerande när det finns så mycket att ta tag i. Men om en vecka lämnar vi ifrån oss vårt gamla hus och efter att ha packat upp de sista grejorna från det huset här hemma så borde det lugna ner sig. Lite grann i alla fall.

Nej, nu ska jag sova. Snart ringer klockan och då ska jag försöka få upp barnen ur deras sängar för att få iväg dem till förskolan. Sedan vankas det plock och städ i gamla huset. Hejaheja och nattinatti