Japp, det är precis vad vi gör. Vi ska överlåta vårt sex år långa projekt till en ny familj. Vi känner att vi har kramat ut det sista av vårt hus. Vi har vänt och vridit, ritat och funderat. Vi har på alla möjliga sätt försökt att hitta lösningar på hur vi ska kunna bo kvar här med våra tre barn som kommer att växa och ta allt mer plats. Vi har varit såå nära att gå vidare med den idé som vi har ritat på under hela våren, nämligen att bygga till en våning. Men tillslut, lite sådär av en slump och med lite tur fick vi en annan möjlighet. Den föll vi för och vi kommer därför istället att sälja vårt hus.

Vart vi tar vägen ska jag självklart återkomma med, men just nu ligger allt fokus på att fixa till alla smågrejer som är kvar på vårt nuvarande hus. Bastu, trappa, lite lister, en hel del spackling och målning, lite el, lite trädgård och en himlans massa andra punkter. Vi kör på så fort det bara går för att få ut huset på hemnet så snart som möjligt medan det fortfarande är grönt. Men det är slitigt och vi är båda rätt slutkörda efter de senaste två veckorna. Andreas kör på i huset tills ögonen går i kors och jag gör väl ungefär allt annat. Handling, matlagning, lämning och hämtning, läggning, plock och städ osv. Ständigt med våra tre små runt mig. Men det är det värt. Huset kommer att vara i toppskick när vi lämnar över det och det känns på något vis skönt att verkligen avsluta den resa som vi påbörjade för drygt sex år sedan.

Så om ni vet någon som är på jakt efter ett fint hus på Råtorp så vet ni var det finns!

Hej så länge

Andreas hade fullt upp med att bocka av punkter på vår att-göra-lista med huset så det var jag och mina små på egen hand igår. Vi åkte till Lillerudsdagarna och spenderade tre-fyra timmar där. I motsats till barnens djurokiga mamma så har både Isac och Lovis varit väldigt rädda när de möter fyrbenta varelser i verkliga livet (låtsasdjur däremot är toppen). Därför var jag väldigt glad när Isac klappade såväl kaniner som getter och sedan med glädje åkte vagn bakom hästen. Det tar sig! Lovis var också lugnare och även om hon inte klappade djuren så var hon intresserad och inte flyktbenägen som tidigare. Teater och traktorer lockade också mina små och timmarna rullade på ganska snabbt. Molly sov gott i vagnen och mot slutet i bärsjalen. 

Over and out.