Det känns vemodigt, helt klart. Huset som vi har lagt ner så mycket tid och kärlek på ligger nu ute för försäljning. Det känns surrealistiskt. Ska vi flytta härifrån? Samtidigt är det med stor stolthet som jag tittar på bilderna och ser vad vi har åstadkommit under de här sex åren. High five för oss.

Just nu känner jag mig rätt så utpumpad. Det har varit intensiva veckor med högt tempo. Natten till idag satt jag dessutom vid datorn från midnatt till klockan fyra i morse för att få texten i annonsen så som vi ville ha den. Lite amning och blöjbyten på det så var klockan halvfem innan jag slutligen låg i sängen för att sedan vackert kliva upp strax före sju med Lovis. ? Att vila under dagen har det inte varit tal om med lilla Molly och en sjuk Isac här hemma. Dessutom var det besiktning av huset inplanerat så det var bara till att kicka igång dagen i högt tempo och sedan öka för att trycka undan tröttheten. Men nu är jag rätt mör och så fort Molly kommer till ro så ska jag göra det samma.

När det nu äntligen är lite lugnare på husfronten väntar nästa prövning. Sex dagar i huset utan pappan i familjen. Hua. Heja oss!

Nattinatti