Ja, det är väl lite så det känns just nu. Det har varit en ruggigt intensiv början av september och fortsättningen lär knappast bli så värst mycket lugnare. På mindre än tre veckor ska det hinnas med- och göras i ordning för fotografering av huset och visningar av det samma. Däremellan ska det klämmas in en studieresa för Andreas del med jobbet. Sex dagar i Berlin.

Ovanstående ska kombineras med en fyraåring, en tvååring och en åtta veckor gammal bebis här hemma. Den sistnämnda är endast nöjd i famnen och har dessutom börjat få ont i magen om kvällarna. Lägg till en liten förkylning och en stressad mamma och man kan förstå att livet inte är på topp för Molly just nu. Jag måste prioritera att bara sitta ner och slappna av och låta henne snutta och vila. Men det är inte lätt när jag ser allt som behöver fixas och plockas med.

Nu börjar dock saker och ting falla på plats. Möbler har bytt plats, lånats, flyttats undan och en himlans massa saker har fått fly till syrrans vind. Hål i väggar har spacklats och målats och lite nya detaljer har inhandlats. Det är nu det roliga börjar- inreda! Tänk om jag bara kunde få några timmar helt för mig själv. Nåja, drömma går ju. Får istället springa runt som en yr höna vid de få minutrarna som tillfälle ges samt släpa runt på Molly i bärsjalen och försöka få ordning i de olika rummen. Och så var det det här med att ta det lugnt också. Och handla, fixa middag, tvätta och ta hand om och underhålla storasyskonen. Ja, det hamnar mycket vardagssysslor på mig nu då Andreas grejar med huset om kvällarna och än mer att göra lär jag få när Andreas drar iväg till Berlin.

Som rubriken lyder: Wake me up when September ends.

Nattinatti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...