I helgen kunde både jag och Andreas konstatera att vi båda hade en tuff jobbvecka framför oss. Jag sa det inte högt men tänkte att det verkligen inte var läge för VAB. Tydligen räckte det med att jag tänkte tanken då jag inte hann mer än hänga av mig kläderna på kontoret och starta datorn i morse förrän telefonen ringde. Lovis hade spytt. Jahapp. Efter en snabb överläggning blev det Andreas som fick åka hem.

Här lyser väl nackdelen med konsultjobb igenom. Jag tycker verkligen om friheten som konsultlivet medför. Flexibiliteten och förmågan att kunna styra över timmarna. Dock medför det ett ansvar. Deadlines. Handlingar som ska ut. Handlingar som inte kan vänta. Ingen av oss kan utan vidare stanna hemma och så blir jobbet gjort ändå. Lyckligtvis har vi den här veckan olika kritiska hållpunkter och verkar därför kunna lösa schemat någorlunda trots att vi båda har mykcet att göra. Tursamt för mig är dessutom att mina kollegor råkar ha det lite lugnare och kan avlasta mig. Därför kom jag undan(!) med bara fyra timmars övertid idag. Den värsta branden är släckt och jag känner mig inte stressad över att vara hemma i morgon. 

Nu är min desperata förhoppning att vi övriga håller oss friska då två hotellnätter och två dagar på Kolmården är inplanerat till helgen. Som tur är har Lovis inte spytt mer än ett par-tre gånger och har under eftermiddagen fått i sig lite ätbart som har fått stanna kvar, så det ser inte ut att det bli någon långdragen historia *knackar tre gånger i bordsskivan*. Så snälla, håll tummarna stenhårt för att vi andra klarar oss. Vi har längtat så efter denna helgen!