Så var det måndag igen. Men numera längtar jag efter måndagar. Efter en natt med på tok för lite sömn, en stressig dag på jobbet, handling och middagsstök så var det alldeles underbart att sätta sig upp på hästryggen och koppla bort allt annat för en timme. Åh vad roligt det är att vara igång igen. Även Isac har fått rida nyligen. Igår fick han skritta runt på en shettis. Han såg rätt nöjd ut faktiskt!

En annan som är nöjd är den här lilla tjejen.

Att stå och balansera lite här och var är ju bara så roligt. Söta du! <3

Nattinatti till er

Jamen va roligt att bara bilden på inlägget nedan kom med och inte texten. Verkligen jätteroligt... Nåja. Lets try again.

Andreas har tagit med sig barnen till Gävle över dagen och kommer hem först om sisådär en halvtimme. Jag har därför haft en kväll på egen hand. Två filmer, massa choklad och sällskap av fina syster A i soffan resulterade det i. Ja, jag vet. Men jag behövde en riktig myskväll. Bara göra ingenting. Slappna av.

Water for elephants och Allt för min syster var titlarna på filmerna. Jag har sett båda förut men satt ändå och snyftade i kapp med syster yster till den sistnämnda filmen. Den är så bra, men så fruktansvärt sorglig. Fuck cancer.

Nej, nu ska jag avverka några sidor i boken "En man som heter Ove" innan min kära familj rullar in på uppfarten. Jag, mina blåa knän och min stela nacke. Visst sa jag att jag sprang in i en glasvägg igår!? Aj.

Idag gick jag in i väggen. Eller ja, jag sprang in i väggen. Bokstavligt talat. Jag sprang in i glaset i uterummet. Trodde tydligen att det var öppet när jag kastade mig upp från golvet och sprang ut mot trädäcket för att hindra Lovis som hade krupit ut och var på väg mot trappan. Pang.

Aj! Helt fantastiskt hur man kan slå i så många kroppsdelar samtidigt. Två bulor i pannan, en röd kind, en stor bula på ena knäet och en mindre på det andra knäet. Andreas konstaterade att Lovis eventuella fall i trappan hade varit lindrigare än min smäll i glaset. Troligtvis.

Som tur var stannade hon till i ett par sekunder så att jag trots min incident hann ut och stoppa henne. Nu förstår jag dig pappa. Just den där känslan av att någon klappar till en över pannan och knäet. Samtidigt. Aj!

Mör i kroppen efter en ridletion. Men så roligt det var. Riktigt härligt att vara tillbaka i sadeln igen! Jag och en kompis har äntligen tagit tag i detta med ridningen som vi har pratat om i flera år och rider numera på måndagskvällar. Helt underbart!

Det fortsätter för övrigt att växa i lannet. Zucchini någon? 2665 gram vägde denna lilla sak in på.

Och så en bild från söndag morgon då sandlådan hade förvandlats till en pool efter nattens regn.

Ja, helgen var minst sagt en regnig historia. Då fick det bli lite pyssel inne istället. Med ett bord täckt av papper fanns det gott om plats att rita på.

Färska tekakor från Café Råtorp och trötta killar i gårkväll har också förevigats på instagram.

Nej, nu är det hög tid att sova. Klockan ringer om sex och en halv timme och däremellan ska Lovis ammas åtminstone en gång.

Nattinatti

Lovis blir mer och mer en egen person. En person med mycket vilja. Hon är samtidigt en riktig solstråle med ett stort, härligt leende som hon gärna bjuder på. Hon är fortfarande otroligt mammig, även om jag tycker det har blivit bättre, bara på den här veckan som jag har jobbat. Det är inte så att hon är ledsen när jag är borta, inte det minsta. Då är hon hur nöjd som helst. Men så fort hon hör mig eller ser mig

 s k a  h o n  t i l l  m i g. Och får hon inte det, så hörs det. Då blir hon ett litet minimonster. Men så fort hon hamnar i min famn firar hon av sitt största leende och charmar alla i sin omgivning.

Hon är riktigt rörlig och precis som Isac hade och har, har hon också koll på kroppen och ramlar väldigt sällan, trots att hon reser sig upp så mycket hon kan. Hon har börjat släppa taget en kort sekund innan hon sätter sig och kan förflytta sig korta sträcker längs möbler. Hon sitter gärna på knä och liksom reser sig upp så att hon "står på knäna". Ibland så sätter hon ner en fot istället för ett knä och det ser ut som om hon försöker ställa sig upp. Inte för att det är nära än, men det är härligt att se henne försöka. Hon klappar gärna i händerna och hon "pratar" mer och mer nyanserat och med olika vokaler. Isac är fortfarande stora idolen och hon brukar krypa efter honom när han lämnar rummet. När han busar med henne, vilket han gärna och ofta gör skrattar hon högt av förtjusning.

Puss på dig vår stora tjej!

Då var min första vecka på heltid gjord och det känns riktigt bra! Jag lär mig massor varje dag och kan sitta allt längre och jobba på egen hand. Har jag berättat var jag jobbar förresten? Jag tror inte det. WSP heter företaget och jag jobbar på avdelningen systems som arbetar med el och VVS. Så, då har ni koll på det också.

Något annat som har varit riktigt bra den här veckan är att Lovis ett flertal nätter har sovit sex-sju timmar i sträck. Helt underbart. Gröt på kvällen innan sängdags, det är grejer det. Har annars ammat henne på kvällen, men det mättar uppenbarligen inte lika bra. Nu ammas hon bara den gången hon vaknar på natten, vanligtvis runt fyra. Men det är galet skönt att få sova uppemot fem timmar i sträck. 

Jag fortsätter gå igenom bilder från semestern och här kommer bilder från oss på dopet som vi var på i Falun.

Ett bad avslutade dopdagen och med vagnen rejält inpackad i bilen fick den trötta tjejen sova på handdukar medan vi andra badade, lekte och spelade fotboll.

Bilder från våra dagar i Fjällvattnet och vår tur till Mittåkläppen.

Isac och kusin E ute på äventyr

Delar av stugan vi bodde i.

Jag och Lovis uppe på Mittåkläppen/på väg upp mot Mittåkläppen.

TV: Uppe på toppen. TH: Utsikt på väg upp mot toppen.

Syster A med dottern E på ryggen når toppen. 

Alla uppe.

Nöjd tjej på mammas rygg.

Paus på toppen.

Ut på sjön.

Medpassagerarna. 

Och så var det det här med skor. En av varje ska det tydligen vara.