Kära barn, om ni läser detta vill jag passa på att önska mig massage och choklad såhär inför mors dag. Er mamma börjar bli rätt trött och stel i ryggen. Kanske kan det bero på att du Lovis är en så kärleksfull krabat som gärna vill mysa i mammas famn och kanske för att du Isac så gärna vill flyga i mammas famn till låten Gangnam Style. Eller också börjar jag bara bli gammal och stel. Vad vet jag!?

Jag vet i alla fall att nedanstående nyhet från Lindt är suveränt god. Likaså är praliner från Carli choklad inte så tokigt.

Puss och hejdå

Vad tror ni, är det inte dags för lite positiva nyheter? Det har varit en hel del depp efter Daisy <3 förra veckan och en hel del gnäll över mina halvkassa nätter, så nog är det dags att berätta om något roligare!

För ett år sedan, på dagen till och med, berättade jag att tre skulle bli fyra. Jag avslöjade Krabaten i magen. Nyheten jag har tänkt berätta idag är kanske inte av samma klass, men den är stor för mig!

För två veckor sedan skrev jag nämligen på ett anställningsavtal. Jepp, jag har fått jobb!

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men för sex veckor sedan skrev jag ett halvdeppigt inlägg om att jag tyckte det var jobbigt att inte veta hur framtiden såg ut med jobb. Dagen efter fick jag, oberoende av inlägget, tips av en kompis om en tjänst. Lite småkomiskt. Ett telefonsamtal, en intervju och en träff senare var papprena klara. Tänk vad det kan vända fort ibland! Och C, om du läser detta, jag är så grymt tacksam över tipset!

Jag kommer att jobba som konstruktör inom VVS på ett stort konsultföretag här i stan. Jag återkommer med namn när jag har börjat. Det känns på något vis bättre så. Men ni behöver inte vänta länge då jag börjar om knappt två veckor. TVÅ veckor. Galet. Jag kommer dock bara att jobba förmiddagar första månaden, med tanke på min lilla tjej här hemma. Sedan följer en månads semester i juli innan jag börjar jobba heltid från och med augusti.

Om jag är glad? Det är bara förnamnet.

Nattinatti

Halvsex imorse hörde vi plötsligt att Isac började gråta i sitt rum. "Lobis" upprepade han gång på gång. Storebror grät efter lillasyster! <3 Väl på plats i vår säng klappade han Lovis på huvudet och höll hennes hand. Hur gulligt som helst. Såhär i efterhand i alla fall. Just då var jag mest rädd för att han skulle väcka lillasyster som just hade kommit till ro efter att ha bökat och snuttat och hållit sin mamma vaken i en och en halv timme redan. Det fanns fog för rädslan, snart låg de båda och skrattade mot varandra... Yeay... En halvtimme till fick jag i alla fall sova då Andreas tog med sig barnen upp medan han gjorde sig klar för att åka till jobbet. Men aningen back på sömnkontot. Igen. Har dock inga större förväntningar på att ta igen det denna natten då Lovis är lite förkyld. Ställer in mig på att agera napp.

För att vara en tröttisdag är jag ändå rätt nöjd med vad jag har klarat av under dagen. Planering och storhandling för hela veckans måltider, städat badrum, röjt kök och lagat middag. Det gäller att vara ruggigt effektiv de korta stunder jag inte har Lovis på höften. Som belöning släppte jag iväg mig själv ensam till Blomsterlandet där jag spenderade Andreas(!) julklappspengar. Så imorgon ska jag och Isac plantera i vår stora blomlåda. Myspys!

Nattinatti

Blir ett snabbt inlägg här. Klockan har precis passerat nio och det är dags för Eurovision. Får se hur länge jag håller mig vaken dock. Har mest gått runt och varit smågroggig av trötthet hela dagen efter att ha agerat napp åt min kära dotter två nätter i rad. Mycket snuttande och bök har kraftigt reducerat min sömn!

Nåja, vi har haft en helt okej dag ändå. Förmiddagen tillbringade jag och barnen med moster A och kusin E utanför Väse. Kosläpp var sedan länge inskrivet i almanackan. Ett gäng spralliga kossor, bulle och mjölk och sol och värme.  Sämre kan man ha det och det var vi knappast ensamna om att tycka. Många, många människor!

En alltmer rörlig Lovis. Hon tar sig fram släpandes på golvet och krypandet är inte långt borta. Hon står på knä och händer och gungar och gungar tills hon tippar över och faller pladask på näsan. Upp igen och gunga lite till. Snart så!

Ikväll har hela familjen dansat till Gangnam Style. Skulle tro att den spelas en del på dagis då Isac rockade loss och hoppade när låten dök upp på stereon. Vi övriga i familjen hakade på. Underbart ögonblick som jag kommer att leva på länge. Kycklingwok, kladdkaka och en riktigt mysig må-bra-film avrundade utöver dansandet en härligt somrig fredag. Underbart. Livet på en pinne.

Idag har vi haft en bra dag, jag och barnen. Det underbara, varma vädret gjorde inte saken sämre. Startade dagen med en löptur efter att ha lämnat Isac på förskolan. Kan varken skryta över farten eller distansen, men ut kom jag i alla fall och avslutade med lite stryka. Om det är löpturen med vagn, styrkeövningarna eller det faktum att jag bär runt på bebis dagarna i ända som är orsaken vet jag inte, men min rygg har protesterat under eftermiddagen och kvällen. Nu ska det därför bli skönt att krypa ner raklång i sängen. Min älskade som nyss kom hem har lovat att ta hand om köket. Tack!!

Avslutar med en bild på de vackraste själarna jag vet. Älskar er mina små.

Ligger i sängen och ska snart försöka sova. Jag har varit såå trött sista dagarna. Jag har ändå hyfsade nätter numera och får ihop rätt så många timmars sömn, men jag är ändå trött. Det händer så mycket just nu, både jobbiga saker och bra saker. Det är intensivt och det är inte många sekunder över. Jag saknar tid till att planera när jag ska ha tid för planering. På den nivån är det.

Isac verkar också känna av att det är en tuff period, eller så är han inne i en egen fas. Det är många krokodiltårar och skrik och protester när saker går emot eller när han inte får som han vill. Det är mycket ligga på golvet och protestera. Han är fortsatt svår att lämna på förskolan och vill hellre vara kvar hemma. Han testar gränserna alltmer mot Lovis och jag får sätta stopp gång på gång. Samtidigt är han kramig och gosig och vill spendera mycket tid med mig och med Andreas. Inte lätt att vara liten i stora världen.

Lovis har blivit en hejare på att dra sig fram på golvet. Femton till tjugo. minuter på morgonen är hon nöjd med att vara på golvet och undersöka omgivningen. Har jag tur hinner jag då få i mig och Isac frukost. Tio minuter på eftermiddagen och kanske ytterligare en kvart på kvällen kan hon också roa sig själv. Övrig tid är det högljudda protester om jag så bara är en halvmeter ifrån henne. Dock är hon, som tur är, nöjd med att vara hos andra också, så länge som hon inte ser mig.

Men det hjälper inte på dagarna när jag är själv. Det är så stressande när hon skriker. Jag kan inte ta på mig kläder utan att hon skriker trots att jag är alldeles intill. Jag kan inte springa och fylla på vatten till Isac utan att hon skriker. Jag kan inte sätta henne i babyskyddet utan att hon skriker. Men så fort hon kommer upp i famnen blir hon tyst och nöjd. Och tur är väl det ändå. Hon råkar bara behöva massor av närhet min lilla sötnos. När hon får det är hon världens goaste.


Men som sagt. Det är så stressande att höra henne skrika. Jag undrar om jag kommer uppleva situationer i arbetslivet där jag känner mig lika stressad!? Ibland klarar jag inte av att hålla mig lugn. Som igår när jag bara skulle byta byxor och la henne i sängen en kort stund. Jag är inte ens en halvmeter ifrån henne och ändå börjar hon gråta och skrika. Jag försöker prata lugnande men utbrister snart ilsket: "Men Lovis, jag ÄR ju HÄR! Nu får du sluta skrika, mamma ORKAR INTE mer!". Som att det skulle få henne att sluta.

Ja, nog är det en prövning, livet som småbarnsförälder. Och jag vet att både maj och juni lär vara fortsatt kämpiga, innan det lättar på en del fronter. Men det är bara att bita ihop och tugga på. Hålla nere ambitionsnivån och få vardagen att fungera. Tackar ödmjukast för att sommaren är på väg. Det behövs.

Skönt, nu har jag fått skriva av mig. Fått älta lite. Det är ett sätt för mig att bearbeta livet på. Ett sätt att få kontroll på mina tankar. Ett sätt att lära känna mig själv.

Nu ska jag sova.
Nattinatti mina vänner

Så många gånger som vi har sprungit i skogarna du och jag. Krupit ner i samma säng och värmt varandra. Som du har hoppat från klipporna ner i vattnet för att bada med oss. Hållit mig sällskap när jag simmade i Klarälven dag ut och dag in en sommar. 

Du har väntat ivrigt vid dörren samma klockslag varje dag då du visste att vi skulle komma med skolbussen. Blivit utsläppt och sprungit hela backen ner för att möta oss, bakdelen snabbare än framdelen så att du sprang lite på tvären. Sedan stolt bära min lilla väska hem i din mun. Du älskade att bära saker. Grisöronen du fick på lantmännen bar du stolt hela vägen hem innan du glatt tuggade i dig dem. Du har burit chokladkakor (med pappret på), ananas och allt möjligt som vi har köpt i affären.

Som du har busat och grävt, i såväl mossa, sand och snö. Hur du har sprungit bredvid oss i pulkabacken och slitit av oss mössorna i farten om du inte satt i knät och åkte med oss. Ibland kunde vi höra dig skälla, ett busigt, lekfullt skall. Då var du i mamma och pappas säng och lekte med din egen spegelbild. Att leta efter oss under täcket var också en rolig lek.

Du har hoppat över det mesta i hinderväg. Sprungit upp för den höga branta trappan i lekparken och ner för rutschkanan. Sprungit genom tunnlar, poserat som en kanin, rullat runt, spelat död, high five, vacker tass.

Ätit ostbågar som du så försiktigt har lirkat ut ur munnen på oss. Ätit upp Annas chokladask på julafton. Smakat på Cissis godispåse. Slickat på julskinkan. Ätits Anders köttfärssås och spagetti. Som du har busat med vattnet i din skål. Lekt kaffekokare, fast på hundars vis. Du var tokig i mat. Falukorv var favoriten. Och när du inte ville komma in fick vi locka dig med korv. Du hoppade upp på en stol så fort den blev ledig och la omsorgsfullt tassen på axeln på den som satt närmast. Om det inte gav resultat kom snart båda tassarna för att du skulle få lite uppmärksamhet och kanske en bit mat.

Du har vallat oss i svampskogen . Sprungit emellan och haft koll på oss. Ätit blåbär i massor, men bara så länge vi plockade dem åt dig. Du har kramats när du hälsade, pussat, snurrat, rullat. Allt för att visa din glädje. Du har satt dig mitt på kortleken när vi har spelat kort. Du har lagt dig på tidningar jag har försökt läsa. Du har sett till att vara i centrum för att få 100% uppmärksamhet. Du älskade när vi samlades runt dig allihopa och lekte och kramades. Du har tröstat när vi har varit ledsna. Du har haft tålamod med alla barn som har ploppat upp under din livstid.

Du har varit den finaste hunden vi kan tänka oss. Du har gett oss så mycket och vi minns dig med glädje. Alla dina upptåg och all din värme. Du har charmat så många, vunnit deras hjärtan. Du hade så många beundrare.

Vi hoppas att du har det bra nu. Att du åter flyger fram i skogarna full av energi. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas någon finare än dig. 

Älskade vän. Du saknas oss.