Har tagit en lååång dusch i relaxen. Ensam. Med musiken på högsta volym har jag låtsats vara Kelly Clarkson och vrålat ut "Because of you" så högt jag kan. Befriande.

Är lite nere just för tillfället. Dels är det mycket jag vill hinna med inför dopet nästa helg som är svårt då mitt lilla minimonster vill hänga på mig hela tiden. Dels är det jobbrelaterade funderingar som tynger, vilket jag ska återkomma till. Egentligen är inget av det här någon större anledning till oro. Men med sisådär fyra timmars sömn, som föregående natt bjöd på, så blir problem gärna lite större än vad de egentligen är.

Och det här med jobb då? Jo, jag har sedan jag blev gravid och sedan efter förlossningen gått runt och sagt att det känns rätt skönt att söka jobb under föräldraledigheten. Jag kan i lugn och ro söka jobb utan att känna mig stressad. Om jag fortfarande inte har fått jobb när Lovis börjar närma sig ett och ett halvt? Ja, då, börjar det bli dags att få lite panik, har jag sagt.

Tydligen verkar jag tro att Lovis är ett år äldre än vad hon är då jag redan nu känner mig stressad över att inte ha ett arbete. Jag vill veta vart jag är på väg. Jag vill veta när.

Vi pratar ofta i meningen "När jag får jobb så kan vi...". Framtidsplaner helt enkelt. Framtidsplaner som bygger på två löner. Faktum är att jag aldrig har haft ett riktigt heltidsjobb sen vi blev ett par. Det är klart vi längtar efter två inkomstkällor och att det kommer göra skillnad.

Nu har jag en bra utbildning i ryggen och det sägs vara lätt att få ett jobb med min utbildning. Men jag är ju rätt så kräsen på ort som ni kanske förstår.

Nåja, det blir nog ordning på detta också tillslut. Avslutar med en bild på min lillsnutta som dagen till ära varit extra gnällig på grund av en förkylning. Därav den dåliga sömnen också. Jag lyckades i alla fall fånga ett litet leende från hennes sida. Men det är klart. Livet blir bra mycket bättre med en boll!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...