Morgonen kändes evighetslång. Klockan hade knappt passerat nio och vi hade redan avverkat både film och IPad. Tre timmar, en lunch och fyra bajsblöjor senare var jag tvungen att komma ut.

Båda barnen i vagnen och promenad mot Ica. När den värsta frustrationen över att jag lyckats ta det trasiga headsetet hade lagt sig kände jag energin flöda. Frisk luft, en form av egentid och motion. Rensa hjärnan. Balsam för själen. Skönt.

Och så en vänlig gest. En enkel handling. En liten grej som gjorde mig glad. En traktor som skrapade gångvägen ren från snö och is stannade tjugo meter innan vi möttes, vinkade vänligt när jag gick förbi med barnvagnen och fortsatte sedan sitt arbete när jag hade passerat och fått lite avstånd. Nu hade nog mina barn sovit sig genom skrapandet, men omtanken gör mig varm och glad. Precis som när man med ett paket ägg i handen blir förbisläppt storhandlaren i kassakön. Det är små saker som kan jag göra mig löjligt glad. Ibland behövs det inte mer.