Hemkomna från Sälen. Ja, vi har varit där sen i söndags och skulle egentligen ha varit där till på söndag. Men ett magsjukevirus började leta sig runt bland familjerna som var på plats och vi tänkte att vi skulle fly fältet innan det bröt ut även hos oss. Kändes liksom som en tidsfråga. Efter att bokstavligen ha slängt in grejerna i bilen kastade vi oss iväg på stående fot. Ingen tid att förlora! Dock startades resan för sent och en mil innan Stöllet tömde Isac hela maginnehållet över sig själv, bilstolen och en filt. Det tog liksom aldrig slut. Stackarn snyftade bedrövat efteråt och undrade vad som hände. Vi stannade och torkade bort det värsta men insåg att vi inte kunde byta om på Isac i tio minusgrader. Lyckligtvis var Stöllet och en toalett inte många minuter borta och vi kunde snart sätta på honom torra och rena kläder och tvätta oss själva.

Helt plötsligt känns fobier för offentliga toaletter inte lika obefogade. Men vad ska man göra!?

Medan Andreas städade bilen och Isac låg torr och ren på skötbordet var det någon annan som ville ha uppmärksamhet. Så efter en noggran tvätt och handsprit på det så ställde jag mig helt enkelt och ammade där inne på toaletten. What else to do? Liksom. Sedan var det bara att hoppa in i bilen och hålla tummarna. Och på något sätt kom vi hem utan fler olyckor. Tack. Tack. Tack. Lovis var dock rejält missnöjd emellanåt. Lillfingret brukar kunna hjälpa, men det kändes liksom inte läge att ge henne mitt just för tillfället!

Väl hemma har Isac fått sig ett bad, lite vatten och ett smörgåsrån och pladdrar för fulla muggar där nere i sovrummet med Andreas. Han verkar piggast av oss alla!? Lyckligtvis verkar det som att magsjukan har varit lindrig för de andra drabbade, men jag vågar inte hoppas att det är över för Isacs del. Han får hur som helst sova i källaren med Andreas så ligger jag och Lovis här uppe. Snälla, låt min lilla dotter slippa!!

Men man märker snabbt hur prioriteringen blir en gång som denna. 1: barnen, 2: barnen, 3: barnen, 4: barnen o.s.v Vi hamnar rätt långt ner på listan. Ska smyga ner o kika om Isac har somnat så att Andreas kan få i sig nåt att äta. Var mer än några timmar sen sist.

Isac var så go mitt i allt detta. Han såg så bedrövad ut där han satt nedsölad i bilen. Jag förklarade att det inte var någon fara och att vi skulle torka. Ingen fara upprepade han sedan för sig själv ett flertal gånger. Ingen fara. När han sedan låg ren på skötbordet på Stöllet fick jag stoppa mig själv från att ge honom en puss. Älskade goding. Hoppas du blir frisk snabbt så att jag får pussa på dig igen!

Ja, så är läget med oss i alla fall. Hoppas ni andra är friska och krya. Kram och godnatt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...