Ungefär sådär sovandes skulle jag vilja vara nu... Men jag vet att det i bästa fall är två timmar till dess. Lilltussan här bredvid mig är en riktig nattsuddare. Amma, amma, amma är vad som gäller hela kvällen lång för tillfället. Napp? Nope. Inte intresserad. Lik sin bror på så vis, även om han tog den ibland i alla fall. Det är väl inget jag direkt sörjer, men ibland skulle det vara skönt om hon kunde snutta på något annat än mig! :)

Dagen och mina storslagna planer då? Jodå, har väl ändå bockat av en del på listan. Men det har varit en kämpig dag då tröttheten har slagit igenom humöret och jag har varit nära att säga upp mig som mamma ett flertal gånger. Att gå ut ur huset och sätta mig i en snödriva och andas ett litet tag har varit lockande. Brukar i dessa lägen försöka påminna mig om att det är jag själv som har valt detta och inte låta tröttheten och frustrationen gå ut över barnen. Lyckades tyvärr sådär med den biten idag.

Lovis, som bara ville vara nära hela dagen lång, grät direkt jag satte henne i vagnen när vi skulle gå ut. Inget ljud stressar mig mer än när mina barn gråter. Går upp för att hämta Isac. Lovis skriker. Isac sniglar sig ner för trappan. Lovis skriker. Försöker påminna mig själv om att barn inte förstår ord som skynda... Lovis skriker. Släpper in Isac i garaget. Lovis skriker. Jag konstaterar att tvätten är klar och bestämmer mig för att snabbt sätta en ny. Lovis skriker. Hänger de, turligt nog, få plaggen. Lovis skriker inte. Istället hör jag en lättare duns följt av gapskratt från Isac. Detta upprepar sig. Funderar en kort stund på vad han gör och går dit för att kolla. Min misstanke bekräftas. Han vaggar vagnen med Lovis fram och tillbaka så att hjulen krockar med garageporten. Krocken är såpass mild att jag känner mig lugn vad gäller Lovis säkerhet. Hon tycks uppskatta vaggandet och har tystnat och Isac har roligt. Då så, tillbaka till tvättstugan. Snabbt in med ny tvätt. Stressar och spiller tvättmedel i sköljmedelsfacket. Väljer att blunda för det. Springer upp för att jag håller på att få panik på mina obekväma trosor och vet att jag kommer få än mer panik om jag går ut på promenad i dem. Hör en duns från garaget. Skriker "försiktigt" till Isac som ändå inte hör. Ner igen. Isac har blött ner sina strumpor. Upp igen, hämta nya strumpor. Isac blir ledsen för att jag tar av honom strumporna med bilar och jag måste övertyga honom att ta på sig de torra sockorna. Isac är ledsen. Lovis som inte längre har någon som vaggar henne skriker. Jag gnäller på Lovis som skriker och på Isac som inte sitter stilla. Nödvändigt? Knappast. Men frustrationen är skyhög. Till slut är vi alla på något vis påklädda och redo för en promenad som vi alla behöver mer än något annat.

Livet som småbarnsförälder! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...