Jag fortsätter att blogga från mobilen. Att få tid och möjlighet att starta igång datorn tycks vara omöjligt just nu.

Idag har jag fått pröva på livet som tvåbarnsmamma på riktigt. I vardagen liksom. Isac är hemma från dagis på tisdagar och Andreas är åter på jobbet. Därför har jag för första gången varit ensam med mina två små på egen hand en hel dag. En tur till IKEA avklarade vi på förmiddagen. Som vanligt inhandlades saker ur följande kategorier: 1, Saker som vi behöver ha. 2, Saker som är bra att ha. 3, Saker som är roligt att ha.

Efter lunch dök moster och kusin E upp och vi tog en promenad med de tre små så att de fick sova. Som vanligt avhandlades massa prat om barnmat, uppfostran, förlossning, sömn m.m Det går aldrig att prata för mycket om det. I alla fall inte med jämbördiga! :)

Andreas kom sedan hem lite tidigare än vanligt för att hjälpa till med matlagning innan han åkte iväg och tränade och kom hem lagom till Isacs läggning. Så, ja, i stort sett hela dagen har jag varit ensam med de små. Och det har gått bra. Det är väl kvällen som blir jobbig då Lovis helst vill hänga på mamma precis hela tiden. Därför fick potatismoset tillagas med en hand. Likaså veks kläder med en hand (resultatet därefter). Leksaker och annat plockades med bebis på armen. Tur att Isac var på gott humör och mestadels roade dig själv.

Nu går ögonen i kors på denna mamma och sängen lockar onekligen. Dock brukar Lovis somna ordentligt för natten först runt 23-24 nånstans. Så vi får väl se om jag får lov att somna redan nu.

Avslutar med en bild på läget just nu. Nattinatti från oss.

Några bilder från dagen med lekparkshäng, bad och mys.

Nej, ingen dator har varit framme idag. Skruttan här har mest ätit hela dagen och någon sammanhängande sömn för sig själv har det inte varit tal om. Nu sover hon gott i mitt knä och jag törs knappt röra mig. Än mindre lägga henne ifrån mig för att ta fram datorn. Att det dessutom är betydligt mysigare att ha henne i knät än en dator gör ju inte valet svårare direkt.

Sitter och väntar på Andreas som lägger Isac. Vi ska titta på Så mycket bättre som vi missade i lördags. Låtarna från tidigare program snurrar ständigt i högtalarna här hemma. Riktigt bra program och fantastiska tolkningar av låtarna. Det finns en textrad som jag verkligen har fastnat för i Olle Ljungströms låt "En apa som liknar dig".

"Det är du som väljer så var noga med ditt val. Det är ändå du som väljer vem du är."

Tänkvärt. Jag ska verkligen försöka ta med mig det i vardagen. Jag kan välja att vara glad trots en natt utan sömn. Jag kan välja att ge Andreas en puss och säga att det är skönt att han är hemma istället för att sucka och gnälla över att han är sen. Jag kan välja vem jag är. Och det ska jag bli bättre på!

Kram och godnatt till er

Jag och Lovis ligger under en filt i soffan och halvsover efter en mycket trevlig helg. Trötta, men nöjda. Isac har också haft det toppen. Lek och bus med mormor och morfar en hel helg med ett besök på badhuset som pricken över i:et. Han somnar nog gott ikväll. Precis som övriga medlemmar i familjen.

Ett lite längre inlägg om helgen kommer förhoppningsvis imorgon om Lovis är nöjd och jag kan kicka igång datorn.

Kran från oss

Kvällens middag intogs på Max i Trollhättan. Precis när vi hade satt oss kom en barnfamilj och satte sig ett par bord bort. Det tog inte lång tid förrän dottern, ca fyra år spillde ut hela coca colan. Jag och Andreas smålog menande mot varandra. Utspilld dryck är vardagsmat för oss med en tvååring i huset. Men just denna middag behövde vi inte oroa oss för utspillda drycker då Isac var hos mormor o morfar och med oss var bara Lovis som än så länge inte har så yviga rörelser. Jag slängde i mig maten för att sedan låta Lovis äta. Jag har precis ammat klart och Andreas håller på att plocka ihop efter oss när jag ser muggen med cola kommande flygandes. Och DÄR var hela mitt byxben dränkt i coca cola. Tack älskling.

Vi småler än en gång, denna gången, lite skamset, i riktning mot småbarnsfamiljen. Jag förklarar att vi lämnat vår tvååring hemma. "Men vad hjälpte det?" undrar jag och kastar en blick mot Andreas som försöker torka mina byxor med servetter.

Ja, så var vi äntligen på väg. Förvisso en dryg timme senare än planerat. Allt är som vanligt med andra ord. Det blir alltid massa småplock och letande och springande när man tror att man är klar.

Försöker skaka av mig stressen det innebär att komma iväg och istället börja njuta av vår weekend. Tycker alltid att det är jobbigt innan vi kommer iväg, framför allt för att allt alltid tar längre tid än vad jag tror och att vi därför inte kommer iväg när vi har tänkt oss. Det spelar egentligen inte någon roll. Vi har inte bråttom. Men ändå. Som jag har skrivit tidigare så bygger jag upp bilder av hur dagen ska se ut och jag är lite halvkass på att hantera mig själv när dessa bilder ändras. Och det gör dem ofta.

Var det något jag och Andreas lärde oss under renoveringen så var det att prata igenom hur dagen skulle se ut. Vad vi skulle göra, hur länge vi skulle hålla på, när vi skulle avsluta o.s.v Andreas är lite av en evighetsmaskin och hade kunnat renovera dygnet runt i princip. Min gräns gick väl ungefär hälften så långt. En gemensam målbild där båda var överens var därför väldigt viktig för att vi skulle ha en bra och produktiv dag där båda var på gott humör. Och det är väl något vi har tagit med oss från renoveringstiden, även om vi inte alltid lyckas. Många av dagens "bråk" kan ofta härledas till bristande kommunikation. Vi har helt enkelt målat upp en varsin bild av dagen istället för en gemensam.

Ja, nu spårade jag ur väldigt här. Hade tänkt skriva om min tur på stan i förmiddags och lite om morgondagen, men jag har redan skrivit mer än tillräckligt för att nån ska orka läsa. Bjuder på en liten bild från bussen där jag tillsammans med mina små tar upp hela barnvagnsutrymmet! :)

Trevlig fredagskväll till er!

En suddig bild på prinsessan som ligger bredvid mig. Vi ska alldeles snart sova. Hoppas jag. Lovis har sovit sig genom eftermiddag och kväll som bestått av besök av härliga vänner. Ett av paren har en treåring och fick sitt andra barn för snart två månader sedan och det andra paret har en tjej, halvåret yngre än Isac och väntar sitt andra barn om ca fem veckor. Vilket gäng det ska bli av våra godingar. Så himla roligt!

I mars nästa år ska vi åka till Idre tillsammans. Helt galet att vi då kommer ha sex barn med oss. Det är inte mer än fyra år sen som det var helt barnfritt på våra resor tillsammans. Tänk hur livet kan ändras. Snart klarar vi oss inte på en fjällstuga längre!

Fick för övrigt reda på att Robbie Williams var med på Skavlan förra fredagen. Hur kunde jag missa det!? Har en enorm lust att titta nu, men då klockan är halvtolv gör jag bäst i att spara det. På lördag efter att jag har avnjutit hotellfrukosten ska jag krypa ner i sängen igen, under det vita fluffiga täcket och titta på avsnittet på Ipaden. Hela Sverige bakar från ikväll ska jag också se. Oh, du ljuva lördag förmiddag. Jag längtar!

Kram och godnatt

Goaste storebror myser med lillasyster

Isac tycker helt klart om sin lillasyster. Han myser gärna med henne och ger henne pussar när det är dags att sova. Men lite frustrerande är det att hon tar uppmärksamhet från mamma och pappa. När Andreas höll Lovis i famnen samtidigt som han försökte leka med Isac sa Isac till mig: Mamma lyffa Lobis. Full fokus på lek ska det va och då kan man inte ha en bebis i famnen! Full fokus gäller överhuvud taget när Isac leker. Det går inte att föra en konversation med någon annan för då låter det såhär: Nejnej mamma skrika. Nejnej pappa skrika. Och så skakar han demonstrativt på huvudet. Fokus på leken.

Orden "NejNejNej" och "inte" förekommer väldigt mycket nu. Att byta blöja, ta på kläder, ta av kläder, torka kan mötas av just dessa ord och en sprattlande tvååring. Dock rinner det av lika fort. Det gäller att vara lite kreativ och låta det ta lite tid. Försöker vi skynda tar det oftast längre tid. Det gäller på något vis att mötas och att läsa av humör för att avväga hur man ska gå tillväga just den gången. Men protester, sprattel och tårar är numera en del av vardagen.

Jag vet inte hur ni andra småbarnsföräldrar pratar med era barn, men jag och Andreas har just insett hur ofta vi inleder en mening med: "Ska vi...". Isac, Ska vi byta blöjan? Ska vi ta på pyjamas? Ska vi göra si? Ska vi göra så? De allra flesta gångerna ska vi ju byta blöjan, ta på pyjamasen o.s.v oavsett vad Isac svarar. Då är det knappast som så att han har någon valmöjlighet. Men när vi pratar på det sättet så ger vi Isac en möjlighet att säga nej. Ska vi byta blöjan? Nej.

Vi försöker ändra på oss. Men det är nästan komiskt hur många gånger orden "ska vi" inleder en mening. Avvänjning pågår.

Många av dessa utbrott från Isacs sida har blivit betydligt starkare sedan Lovis kom. Det är på något sätt där som reaktionen på det nya livet kommer. Han är väldigt mån om att få följa med och verkar rädd för att vi ska glömma bort honom. Därför känns det lite jobbigt att lämna honom hemma i helgen när vi åker iväg på bröllop. Men han kommer troligtvis ha fullt upp hos mormor och morfar så att den som tycker att det är jobbigast är jag. Som vanligt. Men med två hotellnätter inbokade, hotellfrukost på lördagen och bröllopsbrunch på söndagen så tror jag att vi ska ha det rätt okej ändå. Ja, och så själva bröllopet då. Som pricken över i:et. Jo, det blir nog helt okej. Och som sagt, Isac får en hel helg med sina favoriter så han lär inte misstycka. Vår finaste älskling.

Nej, nu ska jag krypa ner under en filt med Lovis innan det blir sängen.

Nattinatti till er

Bild på en trött mamma med sina små älsklingar.

Ja, stanna gärna tiden. Men kanske inte just ikväll. Det får bli dagens sammanfattning. Släppte iväg Andreas på träning plus föreläsning under kvällen. Tajmade det med en av mina tröttis-kvällar... Fast det gick väl egentligen ingen större nöd på oss. Andreas hade förberett middagen väl, så det var mest till att färdigställa den. Dock fick det ske i egen takt mellan blöjbyten, torkning och klädbyte efter bebisspya, amning och underhållning av två små. Sen skulle det ätas. När Isac ilsket sköt bort tallriken då maten väl serverades förstod jag att middagen inte skulle bli den mest harmoniska. Slängde i mig maten medan Isac mest drack vatten och Lovis gnällde. Fick sedan båda barnen i knät varifrån jag försökte mata Isac med samma arm som jag försökte balansera upp honom med. En sked gick ner sedan var det stopp. Inte så mycket att bråka om en kväll som denna. Efter ett gemensamt städryck myste vi i soffan som ni ser på bild.

Nu är jag sådär tappa-mobilen-när-jag-skriver-trött så därför sätter jag punkt här och nu.

Nattinatti