Tack för era sängtips iföregående inlägg. Som synes på bilden nedanför var vi på IKEA och spanade på deras utbud igår.

Isac och Andreas testar en varsin säng.

Badpojken nummer 1. Igår var han så snabb i poolen att jag inte hann få på honom ringarna. Plums sa det. Lite övertro på sin egen simförmåga där tror jag. Jag var steget efter så det var aldrig någon fara. Men fort går det.

Förutom sängjakt och bad tog vi även en tur i svampskogen igår. Varmt var det om någon missade det igår. Men lite svamp och bär fick vi allt med oss hem vilket också fick bli inspiration till kvällens middag. Jag hittade detta recept när jag googlade igår och det var så gott. Kantareller, viltfond, lingon med fläskfile och potatismos. Mums.

Fläskfilégryta med lingon. Bildkälla.

En liten kille börjar för övrigt få fart under fötterna. Här springer han fram i gummistövlar genom skogen.

Och när jag ändå är i farten. Jag lovade ju er receptet på kladdkaka med nöttryffeltäcke.

Kladdkaka med nöttryffeltäcke

Kladdkaka

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en springform med ströbröd.

Smält 100 g smör i en kastrull eller i mikron.

Blanda 2 ägg och 3 dl socker (inte vispa!).

Blanda ner 1,5 dl vetemjöl, 4 msk (dryga) kakao, 1,5 tsk vaniljsocker och 1 krm salt.

Blanda sist i smöret.

Häll smeten i formen och grädda i 18 minuter.

Nöttryffel

Värm 1,5 dl grädde och 2 msk smör tills det precis börjar koka. Dra av från plattan.

Hacka 200 g mörk choklad och häll ner i en bunke.

Häll över gräddsmöret och rör tills tryffeln blivit homogen.

Häll i valfri mängd och sort nötter (gärna salta). Jag använde salta jord- och cashewnötter. Kanske 1,5 dl. Det blev ganska lagom.

Låt tryffeln svalna och börja stelna i kylskåpet ca en timme.

Bred ut över kladdkakan och ställ in i kylskåpet en timme till. (Fungerar med både kortare och längre tid).

Servera med vispad grädde.

Kladdkaka med nöttryffeltäcke. Mäktigt men såå gott. 

Regnigt i solstaden idag. Lite mysigt ändå. Jag och Isac var till Barnens hus i morse då de hade jätterea på regnställ. 99 kr istället för 399 kr och stövlar för 49 kr istället för 149 kr. Jag var ju inte direkt ensam där men lyckades få tag på ett fint regnställ i blått. Stövlarna fick bli ett par rosa. Han blev så fins så!

Isac testar sina nya kläder och stövlar

Kläderna åkte genast på och sedan bar det av mot Alster där det pågår multisporttävling som Andreas är med och arrangerar. Efter lite mat och bus i regnet styrde vi bilen hemåt. Nu sover Isac gott i vagnen och jag har tagit plats här framför datorn.

Idag ska det googlas på säng. Vi har en 140-säng här hemma och vi har väl tänkt ett tag att vi ska byta upp oss ett par storlekar. Med tanke på att nummer två är på väg så börjar det kännas allt mer aktuellt. Men sängar är för mig en helt ny värld. Vad ska man tänka på när man ger sig ut på sängjakt? Och priset. Hur mycket pengar ska man egentligen lägga på en säng? Let´s start google. Tips, idéer och erfarenheter någon?

Där har ni min status för tillfället. Städrycket pågick från tidig morgon till halvsju på kvällen. Mycket välbehövligt. Men ju mer jag städade desto mer såg jag vad som skulle behöva städas. Men det kommer fler dagar. Dagens röjande, rensande, dammsugande, tvättande och knäskuranda(!) får vara med än nog. Särskilt med tanke på vad klockan är.

Kvällen avslutades hos Isacs "morsa" och "minna". Där blev det mat och bad. Isac har fått låna simringar som man sätter på armarna och han är såå lycklig. Han kan bada och simma runt på egen hand i poolen. Hur nöjd som helst är vårt lilla vattenmonster. Bada, bada, bada utropar han glatt mellan skratt, plask och hopp från trappan. Goaste godingen. Hoppas värmen håller i sig någorlunda så att det kan bli fler bad.

Isac försöker sätta ihop ord, men det är inte lätt. Han kan säga äta och han kan säga mat. Men när orden läggs ihop blir det "manna mat". Det är så härligt att få vara med på resan i hand utveckling. <3

Nattinatti mina vänner.

Mina fogar skriker efter lite vila från städandet här hemma. Jag gör dem till viljes en kort stund. Men bara för att passa på att njuta av en liten bit kladdkaka med ett täcke av nöttryffel och titta in här. Ska i vanlig ordning ge er receptet för det här var en höjdare enligt både mig och mamma. Enkelt också.

Solen skiner alldeles underbart ute och jag ska njuta av den senare idag. Men just nu har jag för första gången på evigheter fått ett städryck. Då spelar det ingen roll att solen skiner. Gravid och ständigt varm gör dessutom att jag trivs rätt bra här inne där det är lite svalare...

Slår på stort och slänger in ett fjärde inlägg för dagen. Isac har somnat. Rekordtidigt. Det känns som att vi börjar få lite rätsida på dygnsrytmen efter sommarens sena kvällar. Skönt!

I morgon är det tio veckor kvar till krabaten ska titta ut. Det är galet vad fort det går. Siffran tio är också antalet kilon jag hittills har gått upp. Jag är inte alls lika stor som när jag väntade Isac. Hittills. Jag hoppas att jag slipper landa på dryga 25 kilo plus den här gången. Men just nu är jag ständigt hungrig! Så vi får väl se. :)

Jag har egentligen inte skrivit så mycket om graviditeten. Dagarna går så fort och det händer så mycket annat hela tiden. Men jag ska göra en liten resumé av min och krabatens resa så här långt.

De första månaderna var inte helt oväntat jobbiga. Illamående och trött. Jag minns att jag bara några veckor efter den här perioden med Isac tänkte att det inte hade varit så jobbigt ändå. Hade jag stått framför mig själv och sagt det med krabaten i magen under de veckorna hade det blivit en rak höger. Garanterat. Jag vet att jag tänkte "aldrig mer" ett flertal gånger. Och jag var totalt osynlig här på bloggen. Att titta på skärmar gjorde mig illamående. Varken TV eller dator var särskilt lockande och när Isac somnat så somnade jag. Att sätta mig ner och blogga var ärligt talat det sista jag tänkte på den här perioden.

Men veckorna rullade på och jag började äntligen må bättre. Precis när jag började känna energin återvända åkte jag på en två veckor lång dunderförkylning. Det var i slutet av förkylningen som vi åkte upp till fjällen. När vi hade packat in oss och var redo att åka kände jag migränen komma smygandes. Jag har haft migrän tre gånger tror jag, varav två när jag har varit gravid. Hormoner som påverkar antar jag. Hur som helst var det nog en av de drygaste resorna jag har gjort. En hel dag i bil med förkylning, graviditet och migrän. Det blev flera akuta stopp med bilen då kan jag meddela...

Men återigen blev jag frisk och äntligen började få aptit på mat vilket jag saknat i drygt tre månader. Då kommer Isac hem med magsjuka. Tack. Jag blev magsjuk en fredag återhämtade mig någorlunda men fick en ny omgång torsdagen därefter och ytterligare en liten omgång på söndagen. Behöver jag nämna att jag var sliten? Jag var gravid i vecka 16 (om jag minns rätt) och hade gått ner fyra kilo sen graviditeten startade.

Runt vecka 17-18 började jag känna krabatens rörelser och sedan dess har det varit full fart i magen. Andreas kunde tidigt känna rörelserna. Mycket tidigare än förra gången. Jag tycker nog att det är lite mera liv i magen den här gången. Ultraljudet var precis som förra gången alldeles fantastiskt. Det är så häftigt att se det lilla livet i magen. Sedan dess har veckorna rullat på och jag mår bra. Foglossning har jag känt av i princip hela tiden, men precis som förra gången så blir den inte direkt värre utan är hanterbar.

Nu har jag alltså bara tio veckor kvar. Och det kan låta konstigt, men jag längtar efter förlossningen. Jag inbillar mig att jag kommer att kunna njuta av förlossningen på ett annat sätt den här gången. Jag vet vad som väntar. Eller framför allt, vem som väntar. En alldels speciell liten krabat. Förra gången var jag så fokuserad på förlossningen att jag inte riktigt kunde greppa hur stort det var när Isac väl föddes. Jag var nöjd med att ha klarat av förlossningen och det tog ett tag innan jag fattade att Isac verkligen var vår. Det kommer vara skillnaden den här gången. Nu vet jag vad som väntar och att jag ska få möta en alldeles fantastisk liten person.

Fast det känns rätt overkligt ändå. Trots att det just nu sparkas och bökas för fullt i magen. Tänk att vi tre ska bli fyra. Att vår finaste Isac ska bli storebror. Det är svårt att ta in. Men vi längtar. Som vi längtar.

Krabaten och jag i vecka 29.

Ja, det var min storasysters beskrivning av mig efter att ha åkt iväg själv med Isac och tältat på kusten. Men så mysigt vi hade det. Lilleman och jag. Och så krabaten förstås som sprattlade och hade sig i magen. Dagen efter mötte vi upp mormor och morfar och moster och kusin och bodde tillsammans i en liten strandstuga på Ramsviks camping.

En riktig toppenhelg på alla sätt. Och medan jag mådde som allra bäst på en solig strand vid havet sprang Andreas tillsammans med sin bror M ett fjällmaraton i närheten av Åre. 4300 meter långt och 1800 höjdmeter. Olika sätt att tillbringa en lördag på helt klart.

Ett besök på Havets hus i Lysekil.

Mys på Siviks camping. När det väl var dags att sova kröp Isac alldeles nära och somnade på mindre än fem minuter med vovve och kanin i famnen och sov gott hela natten. Precis som sin mamma. Mys på hög nivå. <3

Sover gott medan solen sakta går upp.

Strandhäng på Ramsviks camping.

Isac och morfar vandrar på hällarna.

Utsikt över campingen och Hunnebostrand.

Mor och son.

Lek i sanden en tidig söndagmorgon.

Ja, en riktig toppenhelg på alla sätt och vis. Nyttigt för mig att komma iväg och göra saker på egen hand ibland. Jag har en underbar sambo som är otroligt driftig och tar tag i allt. Det är så enkelt för mig att bara "följa med". Därför behöver jag några sånna här utmaningar ibland där jag får ha hela ansvaret själv. Planera, packa, välja resväg, boka tältplats, resa tält, fixa mat, ta hand om Isac. Rubbet liksom. Sen behöver det kanske inte vara att tälta på egen hand höggravid med en tvååring varje gång. Men när jag väl får en idé har jag svårt att släppa den. Och så mysigt som vi hade det var det värt vartenda besvär! 

Nu ska jag gå och spana lite på Bygglov genom Isacs fönster, sen blir det lunch efterföljt av ett besök hos barnmorskan innan jag äntligen får återse min lille älskling.

Ha en trevlig måndag!

Två hus bort härjar Bygglov för fullt. Tjuvkikar genom Isacs fönster på inspelningen. Detta är dock utsikten från köksfönstret.

Jaha, då var det denna mammas tur. Att sitta hemma med en liten klump i magen. Att vänta på att klockan blir två så att jag kan hämta min lille älskling igen. Isac som bara sprang in på dagis i våras är numera ledsen vid lämningarna. Det har blivit värre varje gång. Och det gör så ont i hjärtat att lämna honom när han är ledsen.

Men jag vet att han har det bra. Jag vet att de tar hand om honom när han är ledsen. Jag pratade med en förälder förra veckan som skolade in sitt barn på Isacs avdelning. Hon sa att det var skönt att se att Isac fick sitta i en av personalens knä så länge han ville och gå ner och leka när han var redo. Det var skönt för henne att se att barnen blir omhändertagna när de är ledsna nu när hon ska börja lämna sitt barn. Och lika skönt var det för mig att få det bekräftat. Jag är som jag har skrivit tidigare, väldigt nöjd med personalen, men det är klart att det är härligt att höra någon utomstående säga att Isac blir väl omhändertagen.

Men det är tufft att stå där på morgonen med en riktigt ledsen kille på armen och glatt försöka övertyga honom om att allt kommer att gå bra och att jag kommer sen. Allt jag vill är ju att krama om honom och ta med honom hem!

Syns snart.