Denna lapp fick jag i brevlådan idag. Och för en person som hatar att göra fel och gör allt för att hålla alla nöjda och hellre viker sig dubbel än att vara besvärlig och krånglig. Ja, då känns det lite jobbigt. Särskilt när jag är helt oskyldig Vi ställer aldrig bilden framför brevlådan. Nu mera.

För ett par år sedan hade vi mycket hantverkare hemma så då brukade vi parkera på gatan så att hantverkarna skulle kunna stå på uppfarten. Det svåra är bara att står man en bit innan brevlådan så täcker man delar av uppfarten. Står man en bit efter brevlådan så står vi ganska nära både en utfart och en korsning. Så det var några dagar i rad som vi blockerade vår brevlåda för att det helt enkelt var smidigast att stå där. En av dagarna var jag hemma och brevbäraren får syn på mig i fönstret. Han hytter med näven och markerar ganska tydligt vad han tycker om vårt val av parkering. Gissa om jag tyckte det var jobbigt!?

Det var två år sedan och vi har inte ställt bilen för brevlådan sedan dess. I början av sommaren fick vi dessutom bilen skrapad av en buss som skulle göra en vänstersväng eftersom vi så snällt hade parkerat efter brevlådan. Så, varför lappen? Tjaa, det finns liksom andra som parkerar där. Förra veckan var det fullt av Bygglovsbilar. Idag har det varit mycket trafik och bilar då skolan startade och en volvo har stått parkerad utanför hela dagen. Men det kan ju liksom inte jag rå för.

Trots att jag inte borde bry mig så känner jag ett hopplöst behov av att förklara mig! :) Jag vet att jag har några i min närhet som känner igen sig! Vad avundsjuk jag blir på människor som bara kan släppa sånt här.

Idag har jag dessutom pratat med Försäkringskassan för att reda ut några funderingar kring föräldrapenning. Jag har fått brev från Skatteverket med ett i mina ögon felaktigt beslut och ett brev från CSN med papper som jag ska fylla i. Ni vet, en massa vuxna tråkgrejer. Lilla jag. När blev jag vuxen? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...