Direktlänk till inlägg 13 augusti 2012
Slår på stort och slänger in ett fjärde inlägg för dagen. Isac har somnat. Rekordtidigt. Det känns som att vi börjar få lite rätsida på dygnsrytmen efter sommarens sena kvällar. Skönt!
I morgon är det tio veckor kvar till krabaten ska titta ut. Det är galet vad fort det går. Siffran tio är också antalet kilon jag hittills har gått upp. Jag är inte alls lika stor som när jag väntade Isac. Hittills. Jag hoppas att jag slipper landa på dryga 25 kilo plus den här gången. Men just nu är jag ständigt hungrig! Så vi får väl se. :)
Jag har egentligen inte skrivit så mycket om graviditeten. Dagarna går så fort och det händer så mycket annat hela tiden. Men jag ska göra en liten resumé av min och krabatens resa så här långt.
De första månaderna var inte helt oväntat jobbiga. Illamående och trött. Jag minns att jag bara några veckor efter den här perioden med Isac tänkte att det inte hade varit så jobbigt ändå. Hade jag stått framför mig själv och sagt det med krabaten i magen under de veckorna hade det blivit en rak höger. Garanterat. Jag vet att jag tänkte "aldrig mer" ett flertal gånger. Och jag var totalt osynlig här på bloggen. Att titta på skärmar gjorde mig illamående. Varken TV eller dator var särskilt lockande och när Isac somnat så somnade jag. Att sätta mig ner och blogga var ärligt talat det sista jag tänkte på den här perioden.
Men veckorna rullade på och jag började äntligen må bättre. Precis när jag började känna energin återvända åkte jag på en två veckor lång dunderförkylning. Det var i slutet av förkylningen som vi åkte upp till fjällen. När vi hade packat in oss och var redo att åka kände jag migränen komma smygandes. Jag har haft migrän tre gånger tror jag, varav två när jag har varit gravid. Hormoner som påverkar antar jag. Hur som helst var det nog en av de drygaste resorna jag har gjort. En hel dag i bil med förkylning, graviditet och migrän. Det blev flera akuta stopp med bilen då kan jag meddela...
Men återigen blev jag frisk och äntligen började få aptit på mat vilket jag saknat i drygt tre månader. Då kommer Isac hem med magsjuka. Tack. Jag blev magsjuk en fredag återhämtade mig någorlunda men fick en ny omgång torsdagen därefter och ytterligare en liten omgång på söndagen. Behöver jag nämna att jag var sliten? Jag var gravid i vecka 16 (om jag minns rätt) och hade gått ner fyra kilo sen graviditeten startade.
Runt vecka 17-18 började jag känna krabatens rörelser och sedan dess har det varit full fart i magen. Andreas kunde tidigt känna rörelserna. Mycket tidigare än förra gången. Jag tycker nog att det är lite mera liv i magen den här gången. Ultraljudet var precis som förra gången alldeles fantastiskt. Det är så häftigt att se det lilla livet i magen. Sedan dess har veckorna rullat på och jag mår bra. Foglossning har jag känt av i princip hela tiden, men precis som förra gången så blir den inte direkt värre utan är hanterbar.
Nu har jag alltså bara tio veckor kvar. Och det kan låta konstigt, men jag längtar efter förlossningen. Jag inbillar mig att jag kommer att kunna njuta av förlossningen på ett annat sätt den här gången. Jag vet vad som väntar. Eller framför allt, vem som väntar. En alldels speciell liten krabat. Förra gången var jag så fokuserad på förlossningen att jag inte riktigt kunde greppa hur stort det var när Isac väl föddes. Jag var nöjd med att ha klarat av förlossningen och det tog ett tag innan jag fattade att Isac verkligen var vår. Det kommer vara skillnaden den här gången. Nu vet jag vad som väntar och att jag ska få möta en alldeles fantastisk liten person.
Fast det känns rätt overkligt ändå. Trots att det just nu sparkas och bökas för fullt i magen. Tänk att vi tre ska bli fyra. Att vår finaste Isac ska bli storebror. Det är svårt att ta in. Men vi längtar. Som vi längtar.
Krabaten och jag i vecka 29.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 | 14 |
15 |
16 |
17 | 18 | 19 |
|||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
|||||
|