Klockan närmar sig midnatt. Både jag och Isac har lagt oss till med senare vanor den sista tiden. Den sistnämnde sover dock gott sedan två timmar tillbaka efter att mamman läst Tomtebobarnen om och om och om igen. I en timme ungefär tills Isac äntligen kom till ro. Om några dagar kommer jag att kunna boken utantill. Jag är redan på god väg.

Vi får ofta höra vilken go kille Isac är. Och nog är han en charmig liten kille när vi är ute bland folk, om än lite blyg. Ett nöjt litet charmtroll som busar och ler. Men hemma med sin mamma och pappa kan han allt visa upp helt andra sidor. När det inträffar lutar jag mig dock tillbaka på det påstående jag minns att jag läste någonstans någongång. Trygga barn trotsar hemma. Det stämmer så väl på Isac och hans utbrott här hemma är knappast något vi är oroliga eller upprörda över. Det kan dock vara aningen tålamodskrävande.

Vår lille kille har en vilja som är helt enorm. Troligtvis inget unikt. och han är såå envis när han har bestämt sig. Idag protesterade han hej vilt när jag serverade gårdagens stuvade makaroner och falukorv. Han pekade och skrek och grät och sköt tallriken i från sig. I flera minuter försökte jag med uteslutningemetoden komma fram till vad som var fel. Skulle han ha sitt mjölkglas? Nej. Ville han ha min gaffel? Nej. Ville han ha min tallrik? Nej. Ville han ha ketchup? Nej. Var maten för varm? Nej. Efter mycket om och men lyckades jag förstå vad det var han ville. Han skulle absolut ha mjölk. I tallriken. När jag höll i mjölklitern pekade han tydligt mitt på sin tallrik. Däää.

Hur lätt tror ni att det är att förklara för en kille på 1,5-2 år att mjölk det har man bara i tallriken när man äter gröt. Annars har man den i glaset. Även om han skulle förstå är han inte särskilt mottaglig mitt i sin ilska och frustration. Isac åt självklart inget den lunchen. Jag å andra sidan fick äta min portion lyssnandes till en arg och frustrerad Isac. Det är vad jag kallar matro det. Not.

Jo, det är klart att det är svårt för honom att förstå att man får ha mjölk i tallriken när man äter gröt, men inte annars. Men det blir bara mer och mer vilja i grabben och någonstans måste vi dra en gräns. Han kan inte få alltid få som han vill. Det är liksom en del av livet. Men OJ så envis och stönig han är när han har bestämt sig.

Undrar förresten var han har fått den egenskapen ifrån. Jag var nästan på väg till IKEA ensam med Isac och släp för att inhandla diverse garderober och lådor från STUVAserien som jag skrev om igår. Ja, för har jag bestämt mig så har jag. Klokt nog inväntade jag systeryster. Två fulla vagnar med platta paket och en barnvagn med en uttråkad unge hade varit en syn. Gravid med foglossning som pricken över i:et. Nu blev vi i alla fall två på två vagnar och en barnvagn med två kusiner i.

Men att fundera över var Isacs stönighet och envishet kommer ifrån behövs knappt... Backade för övrigt ner släpet för vår uppfart på egen hand idag. Nåja. Pappa dirigerade hej vilt och grannens båda bilar var borta så jag hade gott om plats. Men ändå. Jag gjorde det. Andreas konstaterade att det var nyttigt för mig att han var borta. Jag kör runt och backar med släp, letar upp skruvmaskin och bitsar och skruvar och har mig. Får se om jag hinner plocka fram borrmaskinen innan han är hemma också. Då blir jag stolt över mig själv!

Nu ska jag hoppa i säng. Har skruvat ihop några av delarna till Isacs rum. Bilder på mitt upptåg kommer när det mesta är på plats. :)

Nattinatti