Tänk vad mörkt det börjar bli på kvällarna. Man tror att klockan är mycket mer än vad den är! Ikväll blir det tidigt i säng och läsa anteckningar tills jag somnar.

Och om jag drömde nåt natten till idag? Jodå. I natt så satt jag mittemot någon jättekänd idrottsman, kommer inte ihåg vem. En boxare eller en 100-meterslöpare har jag för mig. Han skulle bli intervjuad av en annan kändis. Sedan visade det sig att drottningen skulle sitta vid vårt bord. Drottningen var dock inte Silvia, så vad det var för drottning har jag ingen aning om. Hur som helst så vi reste oss snabbt upp när hon kom antågande och satte oss sedan efter att hon hade satt sig. Eller ja, stolen som jag satte mig i gick sönder. Försökte skruva på armstödet på stolen igen men den blev plötsligt en cykel vars punktering jag försökte laga. Mamma behövde nämligen cykeln för att kunna åka och hämta en nyckel till vårt hus där hon skulle sova. Fast tillslut kom vi på att det faktiskt gick att låsa inifrån... Hmmm.

Hade förnöjsamheten igår att läsa att jag har fått en Award från Ulrika. (Nej, detta är ingen dröm.) Med den äran följer också lite plikter så det får bli mer om detta när tentan är över!

Nattinatti

Ja ni, att skriva om vad jag har gjort i dag är väl knappast någon idé. Men kanske vart? Har faktiskt suttit nere i tvättstugan! Drog undan tvättkorgarna. Hämtade en stol och en skrivbordslampa, på med lite musik i relaxen, stänga dörren som äntligen är på plats och tadaa! Lugn och ro. Fick faktiskt riktigt mycket gjort där nere.

Har återigen haft mormor här som har tagit hand om vår son. Igår var det farmor. Lillebror har varit här och tagit ut Isac på en promenad. Isacs moster T hjälpte oss förra veckan. Tack alla!! Vad skulle vi göra utan er? Det är få förunnat att ha så många nära och kära i närheten. Det är verkligen guld värt!

Ska snart försöka komma i säng. Isac vakande 04:45 och hade väldigt svårt för att somna om. När han väl somnat om och när jag väl somnat om tog det inte många minuter förrän Andreas väckarklocka ringde. No fun. Nu återstår att se vad jag ska drömma om i natt.

Natten till idag drömde jag om att Isac hade en tvilling som vi totalt hade glömt bort. Han var därför ganska liten och Isacs kläder var därför alldeles för stora. Vi hade dessutom inte kommit på något namn till honom. Hade tokdåligt samvete för att vi hade försummat honom så och bara brytt oss om Isac.

Drömde också att vi hade spänt fast Isac så hårt i matstolen att han satt och skakade. När vi tog upp honom ur stolen var kroppen från bröstet och neråt alldeles skrynklig och rödbrun medan överdelen var alldeles vit. Hans blodtillförsel hade liksom strypts. Inge vidare föräldrar vi inte kan man konstatera efter dessa två drömmar.

Drömde även att jag åkte i en buss som blev kapad. Vi var på väg till Skutbeget, men chauffören tog en annan väg och vägrade vända om. Såsmånigom kom en kvinna fram med gevär och berättade att bussen var kapad. Men någon stack en kniv i henne och ner hon segnade ihop så klev busschauffören ur sätet för att ta hand om kvinnan. En annan tjej hoppade i förarsätet och försökte lista ut vart bromsen var. Dock glömde hon bort att styra så det fick jag göra. Vi hittade såsmånigom handbromsen och fck stopp på bussen. Flydde sedan mellan olika hus innan vi såsmånigom vart räddade.

Ja, mycket ska man vara med om. Och ju mer jag skriver desto mer kommer jag ihåg från natten. T.ex ett uterum som flöt på vattnet. Hur systeryster tappade en nyckel i vattnet som jag lyckades dyka i och fånga. Hur den där bussen som var kapad åkte nerför en jättebrant och slingrande backe med grus och sand. 

Som sagt. Sängen och drömmarnas värld kallar!

Sov gott!

Så var även denna dag till ända och det ska bli så skönt att hoppa i säng här alldeles snart. Dagen har, kanske inte helt oväntat, varit full av plugg på universitet. När dagen där var slut var det hög tid att åka hem och röja i köket, underhålla Isac, byta om och försöka hinna äta lite mellanmål på en timme och sedan återigen styra kosan mot universitet. Denna gången för träning. Styrka i alla dess former fick det bli för egen del då knät inte är helt kurerat ännu.

När jag kom hem alldeles vrålhungrig stod min älskling redo med maten. Tacktacktack!!! Mycket välbehövligt. Efter det har vi röjt i källaren. Eller ja, Andreas håller visst på fortfarande. Medan jag har gett upp för detta blogginläggs skull! :)

Hur som helst har vi ä n t l i g e n  fått innerdörrarna där nere på plats. Förutom den till garaget. Det var helt klart på tiden. Dock har vi inga handtag ännu. Så det innebär alltså risk x 4 för att bli instängd någonstans. Det blir till att gå med en skruvmejsel i bakfickan för jämnan. Och Isac som bara älskar att stänga dörrar...

Avslutar med ett par bilder från gårdagen då Isac busar med sin älskade morfar.  

Ja, visst skrev jag att det kändes lugnt igår. Det kändes liksom nästan för bra. Men igår slog tentaångesten till. Som en riktigt hård örfil. Bang! Helt plötsligt infann sig den där paniken. Helt plötsligt inser man att man inte kan nåt. Inte fattar nåt. Inte har en aning om vart ska man börja.

Från och med nu går jag in i min bubbla som medför att jag är aningen disträ och alldeles för kort i tonen och otrevlig mot min stackars sambo som med all säkerhet kommer att längta till fredag eftermiddag då tentan är över. 

Men grejen är att jag behöver den här panikafyllda ångesten för att prestera. Så jag är ändå glad att den har infunnit sig. Det är först nu som jag hittar den där riktigta koncentrationen och fokuseringen. Det är nu det ska lossna på riktigt och allt kommer att uppenbara sig. Typ. Efter ett antal år i skolan så vet jag att det är så här jag fungerar. Så mitt i all ångest är jag ganska lugn ändå. Jag grejar detta.

Och det finns så många anlednignar att längta till helgen så att det är helt galet. För det första - helgen efter en tenta är den bästa helgen. För det andra - snickaren har planerat att jobba här alla dagar denna vecka och hoppas hinna med väldigt mycket. Ska bli så spännande till helgen och se hur det ser ut här hemma då. För det tredje- så vankas det kickoff med innebandylaget på lördagen med allt vad det innebär.

Snälla! Låt det vara fredag eftermiddag snart!! Fast inte alltför snart, jag måste ju hinna med att plugga lite först!!

Hoppas ni har en trevlig dag trots det gråa fuktiga som håller till utanför husen.

Hade en riktig toppendag igår! Trots att den märkligt nog inleddes med en försovning. Trodde inte det var möjligt med småbarn i huset. Hur som helst hann jag på mindre än tio minuter upp ur sängen, på med lite kläder, snygga till mig och springa till bussen. Hann fram i så god tid att jag till och med hann köpa frukost!

Och det här törs jag knappt skriva, men jag känner mig inte särskilt stressad över skolan trots att jag inte fått så många timmar effektiv pluggtid och trots att det är tenta om en vecka. Det känns som att jag ligger bra med på något vis. Detta gjorde att jag åkte hem ganska tidigt och hann börja städa medan gammelmormor var ute och gick med Isac.

När hela huset var städat var det hög tid att åka till moster A och morbror T för middag. En jättemysig kväll med god mat och trevligt sällskap! Så skönt att få komma bort och få maten serverad emellanåt! Tack till er.

Isac hos moster o morbror.

Buskillen.  

Det var allt för nu! Nu blir det lunch och plugg!

Trevlig helg!!

Ni vet, varje par har ju åtminstone ett par saker som man helt enkelt inte kan komma överens om. Min syster A och hennes T till exempel har ständiga diskussioner om huruvida juicen hör hemma på frukostbordet eller inte. Status där just nu?

Min och Andreas ständiga meningsskiljaktighet är när tandkrämstuben egentligen är slut. Häromdagen var Andreas och handlade och med sig hade han en lista som jag hade skrivit. Med på listan fanns tandkräm, då tuben hemma var nästintill slut.

Men så till frågan. När är egentligen tandkrämstuben slut? För Andreas köpte ingen tandkräm då han hävdade att vi hade flera halvfulla tuber.

Jag vet inte vad ni tycker. Men i mina ögon är de där tuberna så slut en tub bara kan bli!? Men dessa är då halvfulla i Andreas ögon.

När man inte längre kan använda en hand utan omsorgsfullt måste rulla och klämma och sen trycka järnet och försöka träffa den lilla tandborsten medan händerna skakar för att man tar i så. Nej, då har jag tröttnat för länge sen och smygöppnat en ny tub. Men, det finns ju massor kvar hävdar min käre sambo.

Det enda jag lägger ner sådan energi på när det gäller tuber är chokladsåsen och det var han minsann snabb att påpeka!

Dock äter jag inte chokladsås varje dag och kan därför tänka mig att anstränga mig lite extra vid de tillfällen det krävs. Men att klämma och rulla tandkrämstuber morgon och kväll är inget jag har tid och lust till. Där är mitt tålamod borta för länge sedan. Och så kommer det alltid att vara. Andreas å andra sidan lär fortsätta rulla tuber och kommer aldrig få ta första krämen från tuben då jag alltid kommer att ha smygstartat och vi kommer att ha den här diskussionen flera gånger om. I-lands-problem? Jämt en aning va!?

Nattinatti igen.

Nu ska jag gå och borsta tänderna. Om jag får ut någon tandkräm vill säga.

God I´m good! Har äntligen vågat mig på att tillaga Mormors kyckling utan hennes närvaro och det blev ju bara så gott! Det är inget annat än en hel kyckling tillagad i stekgrytan med en underbart god sås. Inte så svårt egentligen, men tidskrävande. Mmm, längtar redan till lunchen i morgon!

När jag kom hem från skolan idag kunde jag konstatera att grabbarna här hemma gjort ett riktigt bra jobb och det låga trädäcket börjar helt klart ta form. Härligt! Idag har jag äntligen kommit ut mer kameran så nu blir det några bilder.

Stackars Andreas är ute och gräver plinthål med pannlampa. Vet inte hur många hål han har grävt sammanlagt, men det är ett antal. Min duktiga älskling!

Han fick sig en liten mysstund med Isac i alla fall innan läggdags.

Nattinatti från oss

Det är helt hopplöst vad rastlös och träningssugen man blir just när man inte kan träna. Då är träning, vilken sort som helst, roligare än allting annat. Och varför tränar jag inte då? Jo, för att mitt knä har bestämt sig för att jag har kört för hårt(!?). Har svårt att förstå hur det kan bli överansträngt när jag tränar två gånger per vecka. Brist på rehab-träning och dåliga skor plus lite ovant underlag kanske har bidragit. Och visst, innebandy är inte den ultimata sporten för ett knä som har genomgått två korsbandsoperationer. Men det är ju så roligt!!

Nu hoppas jag så att den här svullnaden lägger sig illa kvickt!! Just nu känns det som att någon har sprutat in botox i hela knäleden. Rörligheten är därefter. Hej halta Lotta. Skit oxå.

Jag och lilla knäskyddet  i en duell med duktiga Carro när VAIK mötte Karlstad IBF i först en bandymatch och sedan, som på bilden, i en innebandymatch. VAIK tog hem totalsegern! Grattis till oss.

Förresten, här om dagen blev jag nekad att kliva på bussen för att jag hade ett äpple i handen. Surgubben i bussen pekade bestämt mot skylten med ett kryss över korven. Jag gjorde ett halvhjärtat försök med att få ta med mitt nyss påbörjade äpple in i bussen men fick snällt kliva ur bussen, snabbt bita loss några tuggor och sedan slänga mitt knappt halvätna äpple innan jag steg på bussen på nytt. Behöver jag ens nämna att min uppsyn var rätt surmulen? Och det enda jag fick ur mig när jag insåg att kampen var förlorad var ett äkta uttalande hämtat från tonårstiden "meeeeeeennne".

Tji, fick jag för att jag motstått lusten att springa in på Pressbyrån för att köpa en chokladbit och istället plockat upp ett äpple medan jag väntade på bussen. Och hade bussen inte kommit två minuter tidigare(!) än vad det stod på tavlan så hade jag faktiskt hunnit äta upp mitt äpple som planerat. Och ärligt talat, hur mycket kan ett äpple kladda!? Nej, jag är inte bitter...