Det är helt hopplöst vad rastlös och träningssugen man blir just när man inte kan träna. Då är träning, vilken sort som helst, roligare än allting annat. Och varför tränar jag inte då? Jo, för att mitt knä har bestämt sig för att jag har kört för hårt(!?). Har svårt att förstå hur det kan bli överansträngt när jag tränar två gånger per vecka. Brist på rehab-träning och dåliga skor plus lite ovant underlag kanske har bidragit. Och visst, innebandy är inte den ultimata sporten för ett knä som har genomgått två korsbandsoperationer. Men det är ju så roligt!!

Nu hoppas jag så att den här svullnaden lägger sig illa kvickt!! Just nu känns det som att någon har sprutat in botox i hela knäleden. Rörligheten är därefter. Hej halta Lotta. Skit oxå.

Jag och lilla knäskyddet  i en duell med duktiga Carro när VAIK mötte Karlstad IBF i först en bandymatch och sedan, som på bilden, i en innebandymatch. VAIK tog hem totalsegern! Grattis till oss.

Förresten, här om dagen blev jag nekad att kliva på bussen för att jag hade ett äpple i handen. Surgubben i bussen pekade bestämt mot skylten med ett kryss över korven. Jag gjorde ett halvhjärtat försök med att få ta med mitt nyss påbörjade äpple in i bussen men fick snällt kliva ur bussen, snabbt bita loss några tuggor och sedan slänga mitt knappt halvätna äpple innan jag steg på bussen på nytt. Behöver jag ens nämna att min uppsyn var rätt surmulen? Och det enda jag fick ur mig när jag insåg att kampen var förlorad var ett äkta uttalande hämtat från tonårstiden "meeeeeeennne".

Tji, fick jag för att jag motstått lusten att springa in på Pressbyrån för att köpa en chokladbit och istället plockat upp ett äpple medan jag väntade på bussen. Och hade bussen inte kommit två minuter tidigare(!) än vad det stod på tavlan så hade jag faktiskt hunnit äta upp mitt äpple som planerat. Och ärligt talat, hur mycket kan ett äpple kladda!? Nej, jag är inte bitter...

 

Tamara

14 september 2011 22:50

Hahaha :) Meneeee :P klockren!

 

Angelica

15 september 2011 10:09

Hej!
Ja det känns underbart att vara gift, va väl dax efter 9 år.
Jag spelar i Åmotsfors, div. 2 blir det! Tråkigt med ditt knä! Hoppas det blir bättre snart!
Måste bara säga att det där med äpplet va löjligt jag.
Söt eran lilla kille är :0) kul att läsa din blogg!
Ha'de!

http://Www.Angelicajonangen.blogg.se

 

soto

15 september 2011 10:27

Meeeennne, han kan väl inte peka på en körv & jämföra det med ett äpple!! Har han aldrig sett kostcirkeln, eller?? Uuuu va grini han va den dan!!

Men det är klart... om man väljer ett äpple före choklad så får man nånstans skylla sej själv :-)

 

Malin

15 september 2011 11:13

Soto: Hahaha! Det har du förstås alldeles rätt i! Nästa gång får det bli choklad!! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...