Ja, det var vad vi gjorde den här helgen. Vi lämnade bort vår 9 månader gamla kille en hel helg. Två nätter och tre dagar. Och vet ni vad? Det gick hur bra som helst. Egentligen var jag inte orolig, inte förrän jag dumt nog googlade lite på det här med att lämna bort bebisar och som vanligt hamnade på en tråd på familjeliv där folk är fruktansvärt nitiska och allt är svart eller vitt. Och att lämna ens en natt innan barnet var ett år verkade näst intill oförsvarbart. Det skulle förstöra vår anknytning totalt.

Ajdå, Isac har fått sova kvar hos mormor och morfar ett flertal gånger när vi varit där och han har somnat gott i spjälsängen och sovit hela natten. Detta istället för att väcka honom, sätta honom i vagnen, gå hem och bära in honom och få honom att somna om. Isac har vaknat med ett stort leende alla gånger och glatt pussat mormor och morfar på morgonen och lika glatt pussat oss när vi sedan träffats.

På sådana här trådar verkar folk ha svårt att sätta sig in i andras situationer och är väldigt låsta vid deras egen åsikt. Det var en tjej som ville lämna bort sin son, som var i Isacs ålder, några nätter. Hon skrev att han var framåt och gick glatt till de flesta personer. Detta stämmer bra med Isac som hittills inte varit särskilt mammig eller pappig och verkar väldigt trygg. Än så länge är han inte särskilt blyg även om han kikar lite först på nya personer. Men vem gör inte det? :)

Hur som helst, killen i tråden hade precis som Isac mycket kontakt med de som skulle passa honom och hade inga problem att bli lämnad där och var inte ledsen när mamman eller pappan försvann. Trygg och glad med sina mor/farföräldrar helt enkelt. Vet ni vad hon fick för reaktion???

Jo, att barnet redan hade fått en otrygg anknytning. Att barnet betedde sig så var osunt. En bebis i den åldern ska uppenbarligen vara fruktansvärt mammig. Annars har den en otrygg anknytning. Då har man redan skapat en osäkerhet i relationen genom att bebisen inte kan lita på att föräldrarna finns där. Och nej, det var inte bara en, utan flera som var av den åsikten

Så med andra ord har vi redan förstört vår son. För han skriker inte när jag lämnar rummet. Han tycker det är jättekul att vara hos mormor och morfar och sover där utan att visa minsta tecken på att han är ledsen. Han kryper gärna fram till främlingar och undersöker dem. Men han återvänder också till oss när han behöver oss. Det har hänt ett flertal gånger att vi har fått spontana kommentarer om att Isac verkar så trygg i sig själv.

Otrygg anknytning? Kiss my ass.