Jag har fullständigt glömt bort att berätta hur det går med vårt uterumsprojekt! Inte för att det finns så mycket att skriva. Det står nämligen stilla. Som fastfruset. Ingenting har hänt sen vi grävde plinthålen och ingenting kommer att hända förrän den 15:e augusti. Då kör vi! Möjligen kommer vi att rensa undan allt ogräs som har brett ut sig och växt sig vilt på den plats där vi ska bygga.

Och annars då? Jo, till helgen lämnar jag familjen och tar med mig systeryster till Köpenhamn. Take That med vår favorit Robbie Williams väntar på fredagkvällen! Då hemfärden är först på söndagen så har vi hela lördagen att tillbringa i staden. Tips på aktiviteter? Gärna budgetvänliga sådana...

Den här gången har vi sittplatser. Jag är fortfarande aningen bitter sen Robbies konsert på Ullevi där jag och Anna köade hela långa dagen för att få bra platser. Först och främst var det en himla massa människor som trängde sig före i kön då de inte uppfattade vad mannen i mikrofonen sa och trodde att det var dags för insläpp. När det i själva verket handlade om att de som hade stolar, paraplyn och dylikt skulle lägga det på andra sidan vägen och därför reste sig från marken för att göra så. Vi hade ingenting att lämna och satt därför lugnt kvar medan de längre bak som inte uppfattat vad som sades stormade förbi oss för att komma längre fram...    

Nåväl, när vi väl var insläppta skulle min syster absolut kissa!!! Hur många hann inte före oss under den tiden tror ni? Okej, vi fick faktiskt hyfsade platser. Tredje raden från scen. Det var häftigt. Men jag kan inte låta bli att undra om vi inte hade blivit omsprungna i kön och om A inte hade kissat. Kanske hade vi varit allra längst fram då!?

Men nu har vi köat en gång och stått nästan längst fram och hoppat. Gamla som vi är ska det nu bli rätt skönt att gå dit lagom till konserten börjar och sedan få sitta ner och klappa lite lagom med händerna.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...