Jag skrev nyligen att Andreas kan vara fruktansvärt omständig. Men jag får nog erkänna att jag också kan vara det. Och det är när det kommer till presenter. Jag kan gå timme efter timme in och ut ur alla stadens butiker och leta och leta. Om och om igen. Idag var det bara två lite mindre presenter jag skulle ha. Men det tog tid. Och var som tog mest tid var att hitta rätt kort. Jag skulle ha fem kort och där har jag en rejäl beslutsångest. Kortet sätter ju liksom prägel på presenten på något vis. Jag får nog börja scrapbooka så att jag får det som jag vill! 

Jag går alltid ensam när jag ska köpa presenter. För det finns ytterst få personer som har tålamod att gå med mig. (Detta gäller även vid köp av skor.) Det slutar ofta med att mina följeslagare,  som snällt tassat bredvid kommer fram med förslag efter förslag. Den här då? Jamen, den här är väl fin!? Den här blir väl bra? Och jag mest: Njae... And so on. Jag vill ju bara att presenten ska kännas rätt!

Nej, här har jag verkligen inte tid att sitta nu. Det vankas storkalas ikväll och jag vet att min stackars mamma och syster har tusen saker att hinna med innan klockan slår 18 och jag har en hel del själv att göra. Som att garnera mina tårtor och få mig i ordning. Bäst jag sätter fart så vi blir klara!

Önskar er alla en trevlig lördagkväll för det ska vi ha!

Klackarna i taket och på återseende!