6210 gram vägde min lille heffaklump idag. Dryga halvkilot på en vecka har han ökat sin vikt med. Duktiga killen! Dock tyckte sköterskan, nu när vikten var på väg åt rätt håll, att jag skulle försöka öka amningen och dra ner på ersättningen. Och det skrev hon också in i Isacs journal, att mor ska försöka öka amningen. Jag kan inte minnas att jag sa det. Det tog hon på något vis för givet och jag orkade inte diskutera.

Efter att ha fått såväl goda råd som stöd från alla håll och kanter känner jag mig nu säker på min sak. Att Isac är mätt och nöjd är det viktigaste. Sen hur stor andel som är bröstmjölk respektive ersättning kvittar. Jag tänker fortsätta som jag gör. Börja med att amma och blir han inte nöjd så avslutar jag med ersättning. Isac har som tur är inga problem med att växla mellan bröst och flaska. Tvärtom tycker jag att amningen går bättre sen vi började med ersättningen. Han är väl helt enkelt inte lika tokhungrig och har därför lite bättre tålamod.

Så att ta bort ersättning och försöka öka amningen känns inte som ett alternativ. Jag tänker inte rubba balansen vi har uppnått nu. Jag vill inte ha en hungrig och frustrerad bebis och jag vill inte ägna en kvart i timmen åt att pumpa mjölk för att försöka öka produktionen. De senaste dagarna har Isac mått jättebra och varit en underbart go och glad bebis. Jag mår också jättebra som det är nu. Jag vill inte ändra på det. Sedan hoppas jag givetvis att jag kan fortsätta delamma länge till, men det får helt enkelt tiden utvisa. Det viktigaste är att vi mår bra och att mjölk, från vilken källa den än kommer, är förknippad med en känsla av närhet, mättnad och tillfredsställelse. Inte hunger och frustration.

"Du känner din bebis bäst själv" var det en vän som skrev till mig. Och vet ni? Jag tror banne mig hon har rätt!

Over and out