...you're taking one down. You sing a sad song just to turn it around...

Dagen har inte varit helt trist, egentligen blev den det först när Andreas ringde snickaren för att stämma av inför i morgon då snickaren skulle komma till oss. Jag förstod ganska snart av Andreas tonfall att så inte skulle bli fallet. Vad är det med hantverkare som gör att de självmant inte ringer och säger när de har fått förhinder? Och vad är det med mig som efter mer än två års renoverande fortfarande orkar bli arg och ledsen och irriterad när det händer? Bläh! Ytterligare uppskjutning och jag har redan tidigare berättat vad jag känner inför det.

Sedan berättade Andreas att han ville iväg och träna och det skulle jag aldrig hindra honom från. Han har många träningar att ta igen efter att jag har spelat bandy på vintrarna och han har varit hemma och renoverat. Men nu sitter jag här ensam i soffan med en Isac som bara vill vara nära och får inte mycket annat gjort än att stirra på de två dumdurkarna TV:n och datorn. Kan inte låta bli att känna mig lite uttråkad. Känner inte för att klä på oss och ta en promenad heller. Vi gick hem från Skåre efter BVCbesöket och fick oss därför en riktig långpromenad i snön. Har dessutom skavsår av mina nya, dyra kängor och har redan halkat och ramlat en gång idag. Jag har även försökt få ordning på videoklippen från videokameran, men efter att ha installerat skivan som följde med så har det bara blivit ännu snurrigare så nu har jag gett upp det för ikväll också. Helst av allt skulle jag vilja tröstäta med glass eller godis eller kakor, men jag har bestämt mig för att jag inte ska äta sånt under veckodagarna så det kan jag inte heller göra! Så jag gnäller lite i min blogg istället så känns det genast lite bättre. 

Det positiva från idag är i alla fall besöket på BVC där det kunde konstateras att Isac växer som han ska. Han är nu 55,5cm lång och väger 4700g.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...