Klart att vi visste att renoveringstempot skulle dras ner när lille Isac kom. Men att det skulle stanna av nästan helt, det visste jag inte. Lille Isac har dragit åt handbromsen hårt må jag säga! :)

Vissa saker kan vi dock inte styra över. Vi skulle haft en snickare hit i dag för att sätta ihop tvättstugan, men han har så lägligt sjukskrivit sig... Suck! Visserligen bara en vecka, så det är väl egentligen ingen större fara. 

Men jag har under renoveringens gång upptäckt att jag tycker att det är jättejobbigt med uppskjutningar. Jag bygger hela tiden upp bilder i mitt huvud och när de då inte förverkligas blir jag besviken. Nu till helgen kommer en av Andreas bröder med familj hit och hälsar på och då har jag sett framför mig hur i alla fall tvättstugan skulle vara på plats med nya bänkskivan, men så blev inte fallet. Nu kanske de är lite mer intresserade av Isac än av vår tvättstuga så jag tror inte att dem lider särskilt mycket av att just tvättstugan inte är klar. Men Jag hade velat att den skulle vara klar.

Likadant blir det ständigt uppskjutningar i relaxen. Men de är just nu mestadels på grund av oss själva. Vi har skojat om hur vi skulle basta på julafton och jag har en inre bild av att relax och tvättstuga är klar, likaså hall och sovrum med golvvärme och klinker när julen knackar på. Efter ett långt samtal mellan mig och Andreas i lördags natt så förstod jag att så inte är fallet, vilket jag i och för sig har haft på känn men försökt att förneka. Även om jag vet att det är sant så kan jag inte låta bli att kämpa emot, bli arg och ledsen och försöka hitta på omöjliga lösningar. Ibland är min renovering lite lättare än Andreas, då jag har en tendens att glömma bort vissa smågrejer som också behöver göras. "Men det är väl bara att..." tycker jag och sedan får Andreas påminna mig om diverse andra saker som måste fixas för att ett visst moment ska kunna genomföras. "Ja, just det ja..." säger jag och suckar.

Det som står och stampar i relaxen just nu är inbyggnaden av badkaret. Innan den görs hade vi velat få stjärnhimmeln på plats. De två gipsskivorna är grundade och redo för att borras i. Men det är 108 fibrer som ska ner genom skivan och det är rätt så tidskrävande. Kvällarna är just nu för korta för att det ska vara någon idé att börja och helgerna har varit fulla av andra aktiviteter.

Och det är svårt att hitta en balansgång. Hur gärna jag än vill att det ska vara klart nere i källaren så vill jag även ha Andreas här uppe hos mig och Isac. Jag vill inte att han ska gå miste om den här tiden. Att han dessutom har mycket att göra på jobbet hjälper inte till. Vi ska någon kväll här sätta oss och göra en ny tidsplan. Jag har svårt att bli lugn om jag inte ser att vi har ett nytt datum att jobba mot. Det spelar ingen roll om det datumet är till påsken eller till sommaren, bara jag kan få en överblick över ungefär när saker kommer att hända. Jag klarar tydligen inte av att leva i ovisshet! :)

Verkligheten har kommit ikapp oss. En underbar liten bebis är mycket roligare, mer krävande och mycket viktigare än vår renovering. Det måste vi, framförallt jag, acceptera. Det går inte att köra på som tidigare! Men vi ska bli klara där nere. Vi måste bara sätta upp en rimligare tidsplan och typ tredubbla tiden! :)

Till alla er som orkade läsa ända ner hit: Tack för att jag fick skriva av mig lite!

 

Alex

4 november 2010 12:28

Förstår precis hur du har det!!!!! Jag var exakt likadan som du.....puhh, det var en kämpig tid...men håll ut, det blir klart till slut. Klart o klart föresten...vi är ju inte klara men det viktigaste är klart iallafall! Stor kram till dig o familjen!

 

Systeryster

4 november 2010 14:37

Jag tror det där med att inte klara av ovisshet är ett släktdrag. Jag skulle också bli tokig! Tack för lunchsällskapet förresten. Nu kanske jag klarar av att vänta ända tills på tisdag med att gosa med Isac igen ;)

 

Jensen

4 november 2010 21:48

man måste ha lite tålamod, man vinner nästan alltid på det, i alla fall när man renoverar :D

vart gömmer ni lampan till stjärnhimlen? kollega gjorde det där med, han tryckte igenom fibrerna, så att de stack ut lite, målade allt klart, o skar sen av de övermålade fibrerna med ett rakblad. kunde man även få lite vinkel på dem så att de lyser lite olika från olika håll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...