Idag tog Andreas ledigt efter lunch och jag drog med mig Björn från klassen vid tolvtiden och så körde vi ett sjutimmars pass med isolering. Även pappa anslöt lite senare och vi fick mycket gjort! Till att börja med hackade, slog, slipade vi upp spår i väggen. Ni ser de märkena i den annars svarta väggen. Det svarta är asfalt och fungerade tidigare som ett tätskikt. Men med den nya isoloeringen vill vi att fukten ska kunna vandra inifrån och ut. Därför har vi varit tvungna att hacka sönder tätskiktet så att fukten ska kunna vandra.

Sedan var det full fart med att få på isoleringen. Vi har sågat oss igenom mängder av gnisslande frigolit under kvällen, ett ljud som brukar kunna få de flesta att rysa. Men efter sju timmar så blev man rätt så immun mot ljudet. Vi hann ett varv runt huset med den höjd som vi har på bilden. I morgon gör Andreas och pappa ett ryck på kvällen och på fredag dag kör jag och Björn och kanske Andreas och då ska vi få på lite mer isolering så att den når både högre och lägre. 

Nu ska det bli riktigt skönt att sova!

Godnatt godnatt

 

jensen

29 oktober 2009 19:30

men varför har man på asfalten när man ändå ska hacka hål i den? o ser man på, brun frigolit :D

 

malin

29 oktober 2009 23:26

Asfalten är sen huset byggdes och då var tanken att den skulle stänga ute fukten. Nu lägger vi på isolering och ovanpå det en duk som kommer att fungera som en ny fuktspärr. Men fukten måste också kunna vandra inifrån och ut och därför hackar vi sönder asfalten som annars hindrar eller bromsar det flödet. Extra viktigt med tanke på att vi kommer höja temperaturen i källaren och göra badrum med bastu.

 

jensen

31 oktober 2009 11:37

aha, men flytande membranet, äre inte tätt?

 

malin

1 november 2009 19:37

Jo det är tätt, men det är bara målat på grundsulan, i skarven mot väggen lixom. Det målar man för att vattnet ska rinna av och inte sugas upp av betongen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...